Mycket har hänt inom forskningen kring "utbrändhet" eller "utmattningssyndrom" som är den medicinska diagnosen. Vi vet mycket mer idag än vad vi gjorde för exempelvis 10 år sedan. Givetvis återstår det massor som vi ännu inte vet om detta tillståndoch dess konsekvenser. Vi som har gått igenom det kan dra vårt strå till stacken genom att berätta vad vi själva märkt av.

Sedan jag diagnostierades med utmattningssyndrom av en läkare för knappt 10 månader sen har jag lärt mig väldigt mycket. Om mig själv, om utmattningsyndrom och mycket runt omkring. Jag läste in ganska mycket om skadeverkningar, forskningsrapporter om bestående skador på hjärnan o.s.v Jag klarade mig tack och lov ganska så lindrigt av vad jag hittills märkt av. Trots att jag när jag mådde som sämst var ordentligt trasig både fysist, psykiskt och själslig verkar det som *ta i trä* att det mesta var övergående/läkbara skador. Lyckan när jag i augusti fick en ny sifferkod att sätta sig snabbt var total!!! När jag var som mest skadad av stressen tog det mig 3 försök att skriva av ett personnummer från dataskärmen och ned på ett papper. DEN känsla då.och senare när insikten om hur mycket skada jag gjort mot mig själv genom att fortsätta gasa låååångt efter att bränslet hade tagit slut... Det var så förödande för självförtroendet. Jag upplevde det fysiskt, psykiskt och psykiskt som att jag hade skadat min hjärna och var livrädd att det var bestående. Men min hjärna har läkt- den är ömmare nu än innan. Det krävs inte lika mycket stress/press för att jag ska bli okoncentrerad och vardagsglömsk men till det stora hela har hjärnan läkt.

Det kan dock ta tid att upptäcka alla effekter av stressen, att upptäcka alla skador. Jag har under det senaste året lagt märke till att min syn är sämre. Jag har skyllt på åldern. Tänkt att något måste ju börja märkas när man fyller nytt årtioende. Jag gick i alla fall iväg till optikern och fick konstaterat att min synskärpa, trots mina farhågor; var god. Problemet med min syn var att min ögonmuskel överansträngs i och med alla de timmar jag spenderar vid en dataskärm på grund av främst mitt jobb. Åtgärden var enkl- ett par terminalglasögon att använda när jag har skärmtid ger mina ögon den vila som de behöver. I samtal med en kollega fick mig att förstå att det är mycke troligt att det hänger samman med utmattningsyndromet. Kollegan hade upplevt synförändringar efter att ha gått in i väggen och fått förklarat av sin optiker att det hängde ihop. Inte särskilt långsökt när jag tänker efter. Min upplevelse det senaste året av att ögonen var trötta, och som senare bekräftades av optiker, verkar snarare fullständigt logiskt. Allt hänger ihop- självklart behöver också mina ögon få hjälp med att vila på samma sätt som min kropp, min hjärna, min själ har fått hjälp.

Jag hoppas att forskningen kring stressens inverkan på vår hälsa fortsätter att gå framåt och kastar ljus över vad som tycks vara en av vår tids stora hot mot folkhälsan. Varde ljus så att vi kan SE!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

-Hej, jag heter Madeleine och jag är prestationsberoende! För de av Er som inte redan vet det lever jag med en stressjukdom. 2014 var jag sjukskriven i 2 månader för utmattningssyndrom, medicinerades för nedstämdhet och gick i KBT-samtal. Min väg til...

Jag har påbörjat en liten samtalsserie hos en KBT-terapeut då jag behöver påfyllning efter några händelser under vårvintern. Första samtalet var igår och vi pratade återhämtning. Vad återhämtning innebär. Terapeuten definierade det som tid fri fr...

under veckan som passerat har jag haft anledning att begrunda det magiska i mötet mellan människor. Jag har funderat kring det tysta i mötet som skapar tillit och frammanar förtroligheter. Det vackra när människor i vardagen delar med sig av sig själ...

Det fanns en tid då jag upplevde ilska, frustration, besvikelser och många fler energislukande känslor, varje gång jag hörde någon komma med käcka kommentarer som "du skapar din egen lycka", "du väljer hur du reagerar på livets motgångar" o.s.v. Det ...